Día doscientos dos, martes - Dag 202, tisdag

Idag var det jobbigare än någonsin att gå upp. Det kändes ungefär som att gå i uppförsbacke med femtio kilo packning på huvudet, man var liksom på väg att tryckas ned i sängen igen hela tiden.

Vi hade i alla fall näst sista uppsatslektionen och för första gången kände jag att det faktiskt gav något. Däremot var det egentligen sådan som vi redan gått igenom när vi skrev uppsats på svenska, men det skadar väl inte att repetera gissar jag. Nu börjar det brinna i knutarna för att komma igång med uppsatsen, den ska in i slutet av april!

Att simma igen efter två veckors uppehåll (en för sjukdom, en för tentaplugg och slöhet) var ingen barnlek. Bassängen var full av pensionärer som nöjessimmade kors och tvärs över hela banorna. Vissa har som ovana att stanna mitt i och prata lite med sim-grannen, andra har enskild vattengympa vid stegen och ytterligare en annan sort kör någon slags låtsas-motion. Det är väl jättebra att äldre människor tar sig ut och simmar och får röra på sig, det tycker jag verkligen. MEN, måste de ha så lustiga och egna tillvägagångssätt? Inte ens småbarnen som har simskola plaskar och ger en kallsupar så mycket som tanter och gubbar som simmar med platta. Förstår verkligen inte hur de bär sig åt!

Jag var i alla fall helt slut efter simingen så efter lunch var jag helt på det klara med att jag skulle sova middag. Döm om min förvåning (och irritation!) när det inte gick! Jag blev på riktigt gnällhumör och gav inte upp på en bra stund, något som lockade till både ett och annat skratt hos min sängdelare Amanda, som fick lyssna på mina bebis-gnäll om allt och ingenting, tills jag till slut gav mig.

Lite jobb med översättningen har det blivit, och nu sitter vi och ska försöka förstå oss på allt vi måste kunna om boken Huasipungo till morgondagens föreläsning. Lite har jag koll på, när det gäller annat känner jag mig ganska lost. Men det ordnar sig väl det också!

Lyssnar lite på Lars Winnerbäck och sörjer att han inte ska turnera ordentligt i sommar. Kanske lika bra förresten, för hur sjutton ska jag ha tid med det? Hur som helst.. Vackert så det förslår:


Nåja, imorgon är en annan dag som förhoppningsvis bjuder på lite effektivt plugg och ännu hellre en tupplur. KJAM.

Inga kommentarer: