Día doscientos uno, lunes - Dag 201, måndag

Idag var det en sån där dag. En sån där där man slår i lilltårna och det är jordens undergång. Jag har i och för sig inte slagit i lilltårna (än, peppar peppar) men ungefär allt annat gick fel mitt på dan.

Först var det i och för sig skola, men efter att ha sovit dåligt hade jag inte alls någon lust att gå upp och kände mig grinig och trött, lite värre än vanligt. Grammatiken kändes ungefär hopplös eftersom jag inte fattat nåt av läxan och därmed inte gjort klart den, men kanske att jag förstår lite mer nu. Kanske.

Sen skulle jag gå och simma så jag släpade med mig packningen mot Sagrada. Tack och lov hade jag bara hunnit halvvägs innan jag kom på att jag inte hade med mig kortet, så jag kunde inte simma. Övervägde snabbt att gå hem och hämta det för att sen ge mig iväg i alla fall, men jag orkade verkligen inte med tanken på det. Satte mig en stund på ett sånt där fint park-monument i solen och läste en halv sida i boken och tittade på hundar (åh jag såg en så fin breton, en "riktig" Lillie med mörkbruna fläckar) innan jag styrde hemåt. På väg hem snubblade jag nästan omkull en gång. När jag kom hem spillde jag vatten över halva köket TRE gånger, tappade kastruller i golvet, stekpannor i slasken, handdukar på golvet och allt möjligt fint. Till slut satte jag mig i sängen och satt still i protest, för då ska väl saker och ting hålla sig lugna i alla fall?

Sen satte jag fart med översättningen igen (undviker i möjligaste mån att läsa i boken för den är djävulskt trist och svår). Nu har jag i alla fall översatt halva texten, även om den behöver gås igenom lite. Just nu är det en hel del versaler och röd text där jag stött på ord som kräver lite forskning, men det ska nog gå bra. På fredag har vi sista lektionen så tills dess är det bäst att man fattat allting!

Nu är det kväll och jag orkar inte mer, men jag kan dela med mig av att avfuktaren gör sitt jobb! Från igårförmiddag då vi satte i sladden och till ikväll har den jobbat sig proppfull! Det vill inte säga lite.. det var några liter vi fick hälla ut innan den tuffade på igen.

Lille apparaten..

..och hans avkomma.

Inte konstigt att det känns lite tungt i luften när man kommer in i lägenheten! Förresten var den inte på inatt, apparaten, för den låter ganska ordentligt. Men jaja, vi får se hur det utvecklar sig. Känns skönt att det åtminstone finns en chans att luften blir bättre och att möglet kanske håller sig borta!

Update: Nu har vi avslutat kvällen med att se klart Papillon och så har jag virkat slut på ett nystan igen. Jag och Amanda tog oss lite tid att titta igenom heeela vår videodagbok från i julas, och vi skrattade så att vi fick kramp i skrattmusklerna. Vad tokigt allt var, vad hemskt jobbigt det var, och vad fantastiskt kul det var nu när man ser tillbaka på eländet. Förfallet liksom. Vi får försöka ta upp det här med videobloggandet igen, så att vi kan få skratta så där igen!

Misären, misären.