Día ciento trece, martes - Dag 113, tisdag

Jag nödpluggade ingenting imorse. Inte på alla de vakna timmarna inatt heller!Både jag och Amanda sov knappt två timmar imorse och var vakna hela natten. Vad som blev gjort vet jag inte riktigt, men inte pluggade jag i alla fall. Mer än tänkte lite på nån krånglig verbform.

Evelina däremot hade inte stängt av plugget fastän hon sov. Hon pratade i sömnen, och vi har starka misstankar om att det var verb hon rabblade. Dock är misstankarna ännu ej bekräftade och vi saknar bevis.

Hur som helst så gick tentan bra. Det kändes lite för lätt med tanke på vad jag trott om den här tentan hela terminen, men så vågar jag ändå inte säga för man vet verkligen aldrig. Jag hoppas på ett godkänt men sörjer inte om jag får göra en omtenta. Känns bättre så.

Efter tentan gick jag raka vägen hem och packade ner allting på allvar. Slutresultatet blev 2 kilos övervikt som jag hoppas att Norwegian ser mellan fingrarna med. Det löser sig. Jag hann inte villa mer än en liten stund men jag hann duscha, vi hann slå in Amandas julklappar och vi hann städa hela lägenheten grundligt (nåja, detaljerna kan vi ju bespara oss, men vi lär putsa om badrummet imorgon. Vill INTE ha backning på städningen).

Till kvällen blev det pasta med pesto för det var det enda skåpen bjöd på, och sen gav vi oss iväg med vår lämna-kvar-packning till Amanda. Det blev ett kånkande utan dess like och vi visste inte om vi skulle skratta eller gråta, när vi dessutom åkte fel och tog en omväg med metron. BLÄ vad det var tungt. Men det var ju himla bussigt att vi får ha våra saker hos Amanda tills vi kommer tillbaka, annars vet jag inte hur vi skulle ha löst det!

Kvällen blev jättemysig även om vi var trötta. Men det bästa av allt var väl ändå Nano! De andra skrattar åt mig, men han var så fin så fin. PRECIS som Sanfrid fast 15 år gammal. Samma snälla tiggeri, samma prat, samma lynne, samma allt! Nu längtar jag ännu mer efter Sanfrid, fastän mamma säger att han blivit en djävul. Han är ju trots allt MIN lille djävul. Bildbevis på kattmys kommer här:

Devil in disguise?

En femtontaggare som leker med kamerasnöre som en 5-månaders!

Alltså, kolla in lejonmanen! Och pondusen!

Det här var när Nano och Amanda körde arga leken. Nano vann.

När katten är borta dansar råt.. eller jag menar.. så fort vi vände ryggen till dansade Nano på bordet.

Nu har Amanda bäddat ner sig hos mig och vi ska sova så vi orkar med det kommande ganska jobbiga dygnet. PUSS!