Först och främst började vi dagen med att gå på historielektion. Läraren pratade på i 110 som vanligt och alla tre som skulle ha sina föredrag hanns inte med. Evelina fick lov att propsa på att få göra sin, för att få det bortgjort liksom. Han har för övrigt insett att han inte kommer att få oss att prata ordentligt om vi ska prata om det som står på programmet (för det förstår vi oss inte på), så han började idag med att köra allmän frågestund om latinamerika. Det kom en del seriösa kommentarer och frågor innan det började rinna ut lite och det blev tyst igen. Så jag tänkte att JAG skulle ställa en dum fråga. Fint det. Jag frågade om han ätit marsvin någon gång, och använde mig av samma term för marsvin som jag alltid trott varit rätt. LÄraren skrattade lite besvärat och förstod först inte vad jag menade. Det visade sig att termen som JAG använde egentligen betydde ungefär "försökskanin", något som man faktiskt inte äter ens i latinamerika. Sen visade det sig att han inte ätit marsvin heller i och för sig, och vi fick oss ett gott skratt på köpet.
Sen gick vi hem.
Under protest satt jag en timme och pluggade ordentligt, men höll på att somna med pannan i bordet. Så jag sov middag. Sen dess har plugget gått lite sisådär. Man får verkligen anstränga sig för att inte kolla facebook varannan minut så fort det låser sig lite.
Nu är klockan 21:25 och jag orkar verkligen inte mer. Jag BRYR mig inte om fonetiken, men hur mycket jag än försöker så kan jag inte stänga av och tänka helt och fullt att det verkligen inte spelar någon roll om jag klarar tentan imorgon. Jag känner inte att jag kan allt jag behöver kunna men får ingen ordning på plugget av det som saknas. Tråkigt. Jag kan ju gå till tentan imorgon och klara den, det vore ju superbra. Men om jag nu INTE skulle klara den så vet jag hur tentan ser ut och vad jag behöver plugga på, så kanske jag fixar omtentan. Och om jag INTE skulle klara omtentan så kan jag fortfarande få godkänt på hela kursen ändå. Så varför oroar jag mig så? Det är inte värt det.
Just nu har jag Skönheten och odjuret på i bakgrunden och nyss bjöds vi på ett gott skratt just när det kommer till att effektivt undvika att plugga, nämligen när jag hade råkat pausa filmen med ett lite lustigt ansiktsuttryck fruset. Det var inte själva ansiktsuttrycket som var roligt, utan diskussionen om huruvida hans näsa såg ut som en potatis eller inte, och vilka delar av näsan som motsvarades av våra egna "näsdelar". Sanslöst oseriöst men på fullaste allvar jämförde vi nosar på odjur, katter och oss själva. Vad gör man inte för att slippa tänka på fonetik?
![]() |
Näsan. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar