Igår hade vi förresten varit här i sex veckor! Sinnessjukt! Det är en tredjedel av tiden vi ska ha här den här gången, och jag kan inte för mitt liv förstå hur det kan ha gått så himla fort. Stressigt med tanke på allt jag vill hinna med, men skönt med tanke på hur mycket jag saknar hemma. Familjen, djuren, lägenheten.
Jag har svårt att somna om kvällarna och ligger timmar vaken och ältar allt möjligt. Anstränger mig för att inte hetsa upp mig för skolgrejer jag är nervös för, så istället ligger jag och tänker på allt jag ska göra när jag kommer hem. Alla människor jag ska träffa, tapetsering, att flytta in i min lägenhet igen, bröllopet, och sist men inte minst ungefär tusen DIY-projekt jag vill sätta tänderna i på en gång jag landar. Men så går det ju inte till riktigt, en sak i taget.
Vi har i alla fall haft grammatik och översättning idag. Båda lektionerna gick bra men gud så trött jag var när vi äntligen skulle få gå hem genom ösregnet. Båda dessa kurser med de två allra bästa lärarna slutar alldeles snart, och även om det är skönt att avsluta två kurser och lägga dem bakom sig så känns det lite vemodigt att det bara är de "tunga" kurserna kvar, och att vi inte längre har de där två fina lärarna. Men men, but but, pero pero.
När vi kom hem tog vi oss motvilligt an fonetik-skiten, och snabbare har väl humöret sällan dalat förr. Vi hade inte suttit länge innan vi kom fram till att vi måste ha pluggproviant, Amanda och jag. Vi promenerade till Mercadonan och fyllde en korg med strunt, eller pluggtugg som Amanda så fint kallade det. Spot on! Tanken är att det ska räcka till tentan på torsdag, men det får vi allt se hur det blir med.
Nu ska jag försöka fortsätta få nåt fonetikplugg gjort innan jag självdör av plågorna. Mer ångest-uppdatering kommer sannerligen imorgon!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar