Día ciento sesenta, martes - Dag 160, tisdag

Åh ljuva lediga dag! Tanken var att gå till parken och träffa större delar av klassen på pluggpicknick idag, men när vi väl hasade oss upp insåg vi att det var stört omöjligt att få till det. Amanda var sjuk, jag sjukligt trött och Evelina sjukt otaggad. Vi stannade hemma och kollade klart på Dansar med vargar som vi påbörjade häromdagen (Efter som tjejer aldrig sett den?!?!??!) och har sedan dess spenderat större delen av dagen med att försöka läsa ut boken som helst ska vara klar imorgon. Jag och Amanda varvade läsandet med att smygsova på varsin soffa, och boken är inte utläst än. Nåväl, det är så det kan bli.

Nice!

Idag blev det godare lunch än väntat, med korv! På hela förra terminen åt jag typ TVÅ korvbitar, och det var på absolut sista dagen när vi åt tapas. Nu har jag tagit mod till mig och köpt ett litet paket med typ hotdogs, och det funkade ganska bra! Så nu vet jag det, asbra. Imorgon väntar första lektionen i litteratur (hujedamej) och sen finliret på översättningen så att vi kan lämna in den med gott samvete. Därför känns det som att jag bör försöka somna ordentligt idag. Kanske ska be någon av tjejerna att klubba mig med en påk vid tio-tiden?

Uppdatering 23:12: Okej ingen påk har använts och jag är vaken fortfarande. Men jag har läst på om boken, städat och möblerat om lite i rummet och det bästa av allt: När jag skulle hämta min stackars iPhone från laddaren visar det sig plötsligt att den är som vanligt igen! Inte minsta flimmer på skärmen någonstans! Jag gjorde till och med några spontana glädjeskutt på golvet (: Så nu kan jag vara lugn för det en stund, och tänka över hur hemskt beroende jag tyvärr varit av den.. Det ÄR verkligen som alla säger, att när man väl fått sin iPhone i handen första gången så kommer den att vara där mer tid än man tror är möjligt. Den går att använda till ALLT utom som ät-redskap, ungefär. AWESOME att den funkar igen. Så.. godnatt!