Día ciento cincuenta y cinco, jueves - Dag 155, torsdag

Skola igen! Nu drar det igång på riktigt känner man. Översättningslektionen var både rolig och tråkig, beroende på hur man ser det. Rolig för att läraren verkar bra och kul, och för att det liksom inte känns som att det är på BLODIGT allvar, bara vanligt allvar. Tråkig, eftersom det faktiskt kändes lite svårt vissa delar, och för att jag var så hemskt trött att jag bara ville gå ut och sova.

Att skriva en akademisk uppsats på spanska känns däremot ungefär som att jag ska dö. Men men, jag får ta en sak i taget som vanligt, då brukar det ju gå bra.

När vi kom hem vid halv fyra-tiden skulle jag sova middag hade jag bestämt, och gissa om jag blev besviken när jag inte kunde somna. En timme låg jag och var liksom varken vaken eller sov, och varje gång jag preciiis var på väg att försvinna in i sömnen, så brakade det till ute på gatan eller så råkade nån av tjejerna lägga av ett flatgarv i rummet bredvid (det är så klart fantastiskt när folk skrattar, men det är lagom för att skrämma vettet ur en när man är på väg "bort" i hjärnan) så det blev inget sova. Men efter att lite småsurt ha börjat med maten började humöret mjukas upp och jag var påhittig (säger vi) och gjorde pannbiffar med morot men utan ströbröd och potatismos med gaffel. Gött!

Churros!

Ett par timmar efter maten och efter att jag läst igenom litteraturen till nästa översättningslektion (varför vet jag inte?) gick vi tvärs över bron utanför dörren och köpte churros! På menyn var valet att köpa ett kilo, men vi köpte "bara" ett halvt. Som ni ser på bilden räckte det alldeles utmärkt. Vem köper ett kilo och smäller i sig? Fotbollslaget på andra sidan bron?

Hur som helst så avnjöt vi churrosarna framför The Tourist och den var bra den här gången också, även om överraskningsmomenten så klart var mindre.. överraskande när jag redan sett den en gång. Nu är det läggdags för jag orkar inte vara vaken mer, men imorgon är det sovmorgon! Ljuva sovmorgon, kom till mig!