Sverige dag 34, tisdag

Alltså de här dagarna.. jag förstår inte hur det kan gå så himla fort. Idag kom det plötsligt en våg av någon slags ångest över hur kort tid det är kvar tills jag lämnar Sverige igen. Jag blev liggande en lång stund stirrande rakt upp med tusen tankar som spann runt i hjärnan. Har jag verkligen tagit tillvara på den här tiden hemma? Jag vet inte, men jag antar att våren kommer att gå fort i Barcelona också.

Kanske kom lite av ångesten när jag tömde byrån på mina saker och jag slängde ner en hel del i resväskan. Då blev det liksom på riktigt igen. Hur som helst så har jag världens snällaste mamma, pappa och lillebror som tänker skjutsa mig till Arlanda på lördag natt. Det känns faktiskt väldigt skönt, tryggt på något sätt.

Idag har vi inte gjort så värst mycket, men vi tog oss i alla fall ut en stund och mamma åkte ett varv på skidorna runt åkern, med Ricky som draghund naturligtvis. Det gick bra och trots en liten vurpa kom de hem med hedern i behåll. Under tiden som de flåsade runt på åkern på skare som inte riktigt bar, så fick Tor sin spårsele och spändes för pulkan som Ricky tidigare dragit lite på. Tor var inte helt förtjust, men han gjorde sitt jobb. Med lite pepp och jogging vid sidan av satte han fart och det gick så bra så. Han fick till ock med dra hem posten från brevlådan - inte illa pinkat!

Nu får jag nog ändå påstå att kvällen är kväll, och att jag inte tänker göra så himla mycket mer om det går att undvika. Ska försöka se en film och virka lite och slappna av så att knuten i bröstet släpper någon gång. Heippa!

Lite humor för att ta udden av res-ångesten kanske?