Jag slapp ta tåget! Att låna bilen idag var både en välsignelse och lite av ett satyg. Skönt att åka i den tid som är lagom och slippa vänta hundra år för att man åkt tåg, men aningen obekvämt när det inte finns en enda parkering! Nåja, till slut hittade jag en trång plats och kunde möta upp Sara, Sonja, Vera och Amanda för en Kåren-baguette-pratstund före föreläsningen. Det blev ett ganska smärtsamt farväl och det liksom skääär i bröstet redan, som Mattis skulle ha sagt. Men vi hade en trevlig stund innan jag och Amanda gav oss iväg till tidernas mest ovärda föreläsning.
Det var introduktion och skulle även vara första fonetikföreläsningen, men i själva verket var det bara ett sömnpiller. Läraren var rejält sen, och när hon väl släppt in oss i klassrummet försvann hon igen och var borta en kvart. Vi var nio elever. Fem av de andra hade överhuvudtaget aldrig läst fonetik, så istället för att gå igenom lite av fonetik 2, hade läraren bara basgenomgång av fonetikens grunder. Helt meningslöst för oss som läste steg 1 i höstas. Sen gick vi hem, mer eller mindre. Kul! Vad som däremot var kul var att hinna träffa och småprata med Gustaf och Sanna i fika-salen. Vi har inte setts sen vårterminen slutade men det kändes faktiskt ändå som att det var igår. Sånt gillar vi!
Amanda och jag hängde en stund på bibblan och kollade upp kurslitteratur sen, och det blev en lugn och skön stund. Vårat farväl kändes kanske inte lika tårdrypande eftersom vi snart bor ihop igen!
Men sen var det i alla fall dags att ÄNTLIGEN träffa Matilda! Som vi har längtat! Vi handlade mat och godis och träffade Fredrik som levererade post, och sen spenderade vi kvällen vid Matildas köksbord med jättegod mat, massor av te och lite godis och en heeeeeel massa prat. Om allt. Allt från Spanien, plugga, jobba, vara gymnaiselärare, operera sig, dumma ungdomar som slåss med kniv, inredning, tapeter, husköp, virkning, kläder, ja jag tror att vi täckte in ALLT som finns att prata om, och ändå fanns det lite energi kvar. Men vi var tvugna att säga hejdå innan det blev för sent ändå. Matilda ska hålla en presentation på skolans öppet hus imorgon, och jag skulle köra hem.
Hemfärden var för övrigt hemsk. Tyckte inte att jag såg nånting alls när inte hellyset var på, och det var ju ungefär hela tiden eftersom det alltid är nån alldeles framför eller är möte när man kör på E18. Hem kom jag i vilket fall och nu är det sannerligen dags att sova. För ovanlighetens skull är det inte Sanfrid som ligger på min säng och snarkande inväntar mitt sällskap, utan Sonja. Mys-pys-Sonja. Löv her. Så nu ska jag sova jag också!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar