Sovmorgnarna börjar sannerligen samlas på hög. Idag var det sen frukost med pensionärerna på Bjurhovda innan det så småningom blev dags att packa väskan så smått och duscha och blåsa håret med räser-super-mega-hårtorken. Vadan detta? Jo för sen var det dags att bli upplockad av mamma och company för att åka till morfar på knytismiddag. Vi var en aningen decimerad skara men fick som alltid en kul kväll.
Det obligatoriska sällskapsspelet Bezzervisser (stava får ni göra själva, för jag kan då rakt inte) åkte fram och innan vi ens börjat spela fällde jag min nu för alltid ihågkomna kommentar "Varför är det ett timglas på historia-pluppen? ..jahaaa, det är för att det är tid". Detta kommer jag för alltid att få höra (och har redan fått höra en hel del) men jag håller tummarna för att mammas oförglömliga kommentarer består än bättre. Till exempel sa hon en gång i frustration över ämnet "mat" något i stil med "Men det kan ju vara vad som helst! Det kan ju vara kanel!" och för detta hånas hon än idag ganska flitigt. Vid samma spelomgång ska hon också ha svarat (jag var inte med men har fått det återberättat så många gånger att det känns som att jag var där) på frågan "Vilken ingrediens är den huvudsakliga i den vegetariska rätten falafel?" med stor självsäkerhet och utan att rådgöra med sin lagkamrat: "Ja, det är ju fårkött". Detta är så klart helt fantastiska kommentarer som är allra roligast om man a: är på plats när de sägs och b: om man känner mamma och c: om man känner resten av vår släkt som också brukar vara involverade i dessa spelstunder. Men nu har som sagt även jag bidragit lite till det minnesvärda, vi får väl se om det snart är Nicklas eller Fredriks tur. Det hoppas jag verkligen. Då ska de få höra. Åh vad jag ska nöta på dem. Mm, den enda sanna glädjen är skadeglädjen. Typ.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar