Till slut hade vi i alla fall bakat 170 bullar och typ 100 småkakor och till och med duschat. Sen kom mormor och Anders och vi fick lov att skicka Peter från gården för att vi skulle hålla på med hemlisar. När han åkt hämtade Nicklas och mamma skylten som så småningom monterades på ladugårdsväggen och fick belysning. Och faktiskt, riktigt tajmat, så kom bonden med traktorn precis när vi var klara. Vi kastade oss lite snyggt bakom en snöhög för att invänta reaktion när han fick se skylten, men vi blev hemskt besvikna när han stannade en bit före gården och plogade åt GRANNEN också. Jaja, vi fick vänta några minuter till hela gänget (jag, mamma, Nicklas, mormor, Anders, Linnea, Bibbi, Ricky och Tor) och sen hoppade vi in bakom snöhögen igen. Sen hade vi en himla tur att ingen strök med, för bonden kom med en himla fart och skulle parkera precis bredvid snöhögen och hade så klart ingen aning om att halva släkten stod där.
I välbehåll kunde vi sedan njuta av den fantastiska skylten i sällskap med födelsedagsbarnet själv, och han verkade nöjd. Sen tog vi våra köldskadade tår med oss in och fortsatte arbetet med att få huset i skick för eventuella besökare imorgon, som är den riktiga bemärkelsedagen.
Vi har fejat och plockat så gott vi orkat, men krafterna är nu slut, och vi får nog se det som tillräckligt städat och bara invänta morgondagen.
Jag har försökt fixa med min present men det har väl gått sisådär. Håller tummarna för att det funkar sen. Skylten är i alla fall skitsnygg (jag menar, det är ju mamma och jag som målat den så den kan ju bara vara snygg) men bild på den får jag försöka komma ihåg att ordna imorgon.
 |
| Så här söt var Sanfrid när vi hade mys igår. |
Nu: sängen!
Ps: Jag försökte övertala Tor att åka pulka igen, det var inte en succé. Vi får jobba på det. Ds
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar