Día diecisiete, miércoles - Dag 17, onsdag

Sov lite för länge idag också (känns som ett återkommande fenomen, eh?) och var sjuuukt trött. Rätt var det var så slängde vi oss iväg till svenska konsulatet för att fixa brevröstningsmaterial till Amanda och Evelina. Jag vittnade åt två andra svenskar som skulle brevrösta och så slog de följe med oss till postkontoret för att få breven stämplade och postade.Det känns bra att ha röstat men jag är inte alls nöjd med mitt val. Men å andra sidan vet jag att jag inte skulle ha varit nöjd om jag gjorde tvärtom heller, jag kommer helt enkelt att bli lite nöjd och lite missnöjd hur det än slutar på söndag.

Jag har i alla fall gjort min plikt och röstat, det känns bra!

Vi pluggade historia när vi kom hem och mitt i alltihopa slutade internetuppkopplingen att fungera. Vi blev tämligen sura och gjorde oss i ordning för att ge oss iväg till stan, men innan dess köpte Amanda och Evelina post-it-lappar och så satte vi väggen full med saker vi ska hinna se och göra i Barcelona. Tanken är att vi ska flytta lapparna till "Saker vi sett/gjort-sidan" av väggen när vi gjort dem.

Lappväggen!

Vi mötte upp Jenny, Clara och Sanna för att käka tapas. Det var en upplevelse! Området vi hamnade i var en upplevelse det med, det kändes inte som ett ställe man vill gå ensam på en sen kväll. Men vi var ju långt ifrån ensamma, kolla in gänget:

Jenny, jag, Amanda, Sanna, Clara och Evelina

Vi hade trevligt och rörde oss sen vidare till klubben Shoko, och där slutade mitt trevliga. BLÄ vad jag bara ville hem och lägga mig. Att säga att jag dog fotdöden vore en sån fruktansvärd underdrift så jag säger bara att jag helt enkelt knappt kunde gå när vi skulle hem. Jag har nog aldrig känt mig så malplacerad som den här kvällen, men trots det så var det kul att ha hängt på och testat.

Clara, en strandad val och Amanda på Shoko.

Som bonus på att det inte kändes helt hundra med självkänslan under kvällen så började min käke att smyg-värka. Det bådar inte gott.