Día doscientos cuarenta, viernes - Dag 240, fredag

Stan stod kvar idag också, men idag kändes det inte fullt lika jobbigt att se den. Med undantag för kort utflykt för att köpa glödlampa har jag bara luffat runt hemma. Läst i boken, kollar på Chicago Hope, duschat, läst lite till, virkat lite, och så vidare och så vidare.

Det verkar som att vi går ut och äter ikväll, och det är väl lika bra att ta tjuren vid hornen, så får vi se vad som väntar längs vägen.

Jag saknar Sara idag, hon har varit så bra med mig de här dagarna när jag behövt det som mest. Och mamma, som förstår precis hur jag fungerar och vad jag behöver höra. Och mormor som på telepatisk väg verkade veta att något inte stod rätt till. Och min katt. Katten, sicken bra lyssnare han är, den där katten. Han och jag och en bra film skulle sitta fint.

Imorgon väntar nya äventyr, då ska vi fira valborg! Hur det går till här vet vi inte än, det återstår att se. Men nu blir det alltså snart middag, en sak i taget.

1 kommentar:

Sara / bajsaren sa...

darling, jag är alltid med dig! OCH JAG LÄNGTAR SÅ MYCKET TILLS DU KOMMER HEEEEEEM!