Día ciento setenta y seis, jueves - Dag 176, torsdag

Klockan är 19.28 och jag skulle vilja gå och lägga mig. Inte för att jag är lika hängig som igår, men för att jag helt enkelt inte orkar fila mer på mina jädrans översättningsuppgifter. Jag nöjer mig. Duger det inte får läraren ge mig bassning. JAG ORKAR INTE MER NU. Jag började så fort jag hasat mig ur sängen imorse (och nej, upplysningsvis så sov jag inte alls bra) och det KÄNNS som att jag hållit på sen dess.

Men det har jag inte, för jag och Amanda var nyss iväg till Mercadona och köpte massa onyttigheter som vi tänkte gräva ner oss med. Än så länge har vi ätit lite baguette med brie och honung (åh himmelriket) men utan att gräva ner oss. Får se hur kvällen utvecklar sig, kanske slår vi till på en film!

Vår hyresvärd var förresten förbi idag. Hon kom inte på avtalad tid, utan tidigare, och dessutom tog hon inte med sig de saker vi trodde att hon skulle ta med sig. Nåväl! Vi påvisade det återvända möglet och hon påstår att hon ska se till att det blir ordnat, ORSAKEN den här gången. Vi får se vad som händer, hon verkade inte så där superglad över att komma hit och träffa oss, om man säger så.

Även om jag talar mot mig själv när jag säger att detta inte är en gnällblogg, så ÄR det inte det. Egentligen. Jag är såå glad att vara i Barcelona och få uppleva allt jag upplever här. Och jag är sååå glad att jag har de sambos jag har, och inte de jag hade i höstas (ja, du vet). Och jag är sååå glad att jag har så mycket fint att se fram emot när jag kommer hem till Sverige. Men hur bra det än är, så kommer jag inte att sluta sakna min familj, mina fina vänner och MIN lägenhet. Saknaden efter lägenheten börjar förresten bli absurd. Det är så mycket jag vill göra att jag blir snurrig när jag tänker på det. Tur att jag har ett dokument på datorn med ungefär en två sidor lång lista på saker jag vill göra/snickra/köpa/måla osv. Finns inte en chans att bli rastlös när jag är hemma sen! Haha!

Spantgatan, I MISS YOU!!