Día ciento setenta, viernes - Dag 170, fredag

Tur att utsidan är så vacker då!

(Ber om ursäkt för kaoset med bilderna i förväg, vet inte vad som hänt och orkar inte ordna med det)

Inte trodde jag att det skulle bli något av den här dagen, men se det blev det! Först gjorde jag just ingenting (alltså slösurfade: aftonbladet > facebook > en blogg > aftonbladet > facebook, tusen varv), sen pratade jag med mamma en lång stund (förlåt igen för att det blev mest gnäll och sånt), sen pluggade jag lite (med tydlig betoning på lite) och sen åt vi lunch (matlåds-köttfärs-soppa is the shit).

Sen gick vi på promenad med målet att gå in och titta i Palau de la Música Catalana, men snåla som vi var vände vi i dörren så snart vi såg att det kostade pengar.

Jag kan inte låta bli att älska all denna mosaik

Istället kollade vi in en matmarknad vid skolan och åt supergod glass (efter grav beslutsångest om vilken sort var och en skulle ta) på katedral-trappen och njöt av solskenet. På vägen hem passade vi också på att inhandla morgondagens fika och ta en kaffe vid Glóries, innan vi ramlade in och vilade en stund i varsin soffa igen.

What is this?

Fyller någon år, så sparas det inte på sockret! Inte hos oss i alla fall.

Men bäst på hela dagen var ändå när vi skulle gå ut och handla lite smått på kvällen, och en bankomat åt upp mitt kort. Tack Gud, tänkte jag. Efter ett ganska så uppgivet samtal med bankens support av något slag, fick jag åtminstone veta att de inte dragit pengar från kontot och att jag med största sannolikhet får tillbaka kortet om jag hänger på låset när de öppnar på måndag. Just my luck. Humöret fick sig en törn, men Evelina har tappert tagit mig under sina vingar och betalat både mat, parfym och hundra kilo frukt och grönt åt mig. Tack för det smulan!

Burk + parfym = bättre humör trots motgångar.