Día doscientos veintiocho, domingo - Dag 228, söndag

Idag for vi till Parc Guell, och det blev bättre än vad någon av oss väntat sig. Tydligen hade jag verkligen byggt upp förväntningarna för hur jävligt och jobbigt det skulle vara (haha, va? det är väl inte ett dugg jobbigt?) så mamma och Nicklas blev positivt överraskade över hur smidigt allt gick.

Det är en bit upp..

Tackålov för rulltrapporna dårå

Snart uppe..

Högsta punkten på berget blir början på promenaden

Och här luktar det redan sommarblommor!

Roligast idag! I panik kastade Nicklas en halv pannkaka till fåglarna för att den gröna fågeln skulle stanna så att han hann ta ett kort. Efter en stund glömde vi fåglarna lite när det plötsligt kom en liten brun sak flygande rakt på oss. Det var en duva som helt sonika hade kastat tillbaka lite pannkaka till oss. Tyckte han att vi såg hungriga ut kanske? Vi skrattade i alla fall så vi tjöt!

Kolla vad glada de är! Och vad soligt det är!

 Hela dagen blev bättre än väntat. Solen sken och Nicklas blev röd om näsan och vi GICK hela vägen hem. SÅ inte vår stil, framför allt inte efter en sån här dag. Men vi gick och vi överlevde. Vi åt lunch på vägen och sen kom vi hem och lade oss i varsin soffa och så läste vi. Och läste och läste och läste. Och läste.

Flitig kille

Nu är vi bra möra och det får vara slut för idag. Imorgon väntar nya äventyr!