Vi tog oss en lugn förmiddag. Mamsen mådde fortfarande dåligt så jag och Nicklas gick och kollade busstider och handlade lite matsäck till resan. Vartefter kvartarna gick blev mamma lite bättre och vi hann umgås lite "friskt" innan det var dags att röra på sig mot bussarna. Det blev en del släpande och jag fick dåligt samvete för att jag utsätter dem för att släpa på allt mitt skrot. Men de kom på bussen i alla fall!
Efter att de åkt har jag dövat min stora sorg med att städa upp i min lilla del av rummet, hiva iväg lakan och madrasser, tvätta två maskiner tvätt och tvätta mig själv (det behövdes vill jag lova). Rapporter har inkommit löpande om att det gått bra med det lite stora handbagaget, resan och landningen. Bra där.
Nu ska jag bara ställa om igen, att leva utan mamsen och Nicklas under samma tak. Det gick väldigt väldigt fort att vänja sig vid att ha dem här! Som tur är har jag ju en uppsats att skriva på, och sen en till. Och sen en tenta att plugga till, och sen en till. Och sen en muntlig presentation att förbereda, och sen två till. SEN är det en veckas ledigt och SEN kommer Sverige att kännas som rosa moln att landa i.
3 juni. Sex veckor kvar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar