Det blev en betydligt längre dag än väntat det här.
Att gå upp och sista-minuten-läsa är ju som bekant inte riktigt min grej, men en liten sak kune jag ju i alla fall titta igenom. Själva tentan var sedan färdigskriven 14 minuter efter att jag fått den i handen. Upplyftande å ena sidan, oroligt å andra sidan. Betyder det att jag kunde allt? Troligen inte. Betyder det att jag inte fattade nånting alls? Nej, faktiskt inte. Vi får se hur det går, men jag tror att det gick bra. Jag är till och med ganska säker på det. Inte illa pinkat med bara ett par timmars plugg och bara knapphändig (i alla fall inbillat knapphändig) förståelse under kursen gång.
Vi firade av med en långlunch på en liten restaurang i Born och åt gott. Väl hemma tänkte jag sova middag, men mitt i alltihop visade det sig att Emma blivit avrånad sin handväska precis när vi skiljts åt efter lunchen. Det innebar inte bara att hon var av med kort, telefon, väska och kontanter, utan också att hon inte kunde komma in i sin lägenhet. Hennes rumskompis skulle turligt nog komma tillbaka från Sverige idag, men när visste vi inte. Vi öppnade så klart våra armar och tog in Emma i vårt hem i väntan på att hon skulle få tag på sin rumskompis, och Amanda hakade också på och hängde med oss istället för att gå hem och plugga (vilket annars var vad vi alla fem hade i åtanke, jättekul verkligen).
Kvällen utvecklades till en rejäl tapas-fest hemma hos oss och även om vi först var vrålhungriga så behövde vi verkligen inte vara hungriga länge. Det bjöds på patatas bravas (ugnsstekt potatis, hur gott som helst), omelett, mögelost, brieost, getost, kex, chips, guacamole (Emma är sannerligen en riktig guacamole-gudinna), aioli, vanligt bröd och vitlöksbrödm vitlöksstekt korv, vitlöksstekta champinjoner, lax, melon och kanske nåt mer men det minns jag inte. Hur gott som helst!
Vi skojade lite om att vi kunde ju allt bli rånade lite mer om det alltid blev avfirat på det här sättet, men innerst inne tror jag att vi alla kokar av ilska av tanken på Emmas "otur" igår. Att respektera "mitt och ditt" är något som alltför många inte klarar av. Inte nog med att det kostar pengar och tar tid i anspråk att få ordning på spärrade kort, skaffa ny mobil, kopiera nycklar och allting; man kan ju hamna i en väldigt knivig situation. För Emmas del löste det sig ju, dels eftersom Amanda var med henne och kunde ringa och följa med till polisen, dels för att hon kan spanska och vet tillräckligt om Barcelona för att veta var hon kan vända sig, och dels för att hon hade någon att komma till när hon faktiskt inte kunde komma hem!
Hur skulle det vara om hon var turist utan språkkunskaper eller kontakter i staden? Med alla kontanter + kreditkort i väskan? Utan någon som helst aning om vart man kan gå för att få hjälp? Ingenstans att ta vägen? Naturligtvis så finns det hjälp att få, men det blir omständigt och man känner sig med största sannolikhet väldigt otrygg. Nu ordnade det ju sig som sagt, och vi blir väl alla än mer försiktiga och håller väskorna hårdare framöver. Så himla dålig stil, avslutar jag med. SÅ HIMLA DÅLIG STIL!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar