Día ciento cincuenta y seis, viernes - Dag 156, fredag

Förutom att städa lite i lägenheten och ta alla foton hann vi med att först sova till klockan tio och äta seg frukost, och efter lunch passade vi också på att gå ut en sväng. Jag som kände mig rätt så hyfsad rent förkylningsmässigt fick äta upp det, för när vi kom hem igen ville jag mest gräva ner mig och sova två dyng, det tog verkligen på krafterna.

Men något som istället gav mer kraft på promenaden, var det fantastiska vädret! Solen sken och vi gick till Parc Ciutadella eftersom vi nu har det så pass nära. Till slut satt vi utan jacka och njöt (med solbrillor!). Efter en stund bytte vi sittställe och kollade in två sjukt söta troll-ungar som grävde runt och en skolklass som hade utflykt (eller vad de nu gjorde) innan vi till slut gick hem.

Soool!

Inte alltför långt bort kan vi fortfarande se Sagrada familia varje dag

Alldeles utanför parken...

Lite blomsterfägring skadar inte för vintersjälen..

Utan jacka, med solglasögon. Lovely!

Glada tjejer!

Ja.. vad är detta? Änder och svanar.. eller inte svanar kanske. Det är fåglar i alla fall!

En ihålig buske är väl ungefär en perfekt lekplats

Världens sötaste trollungar

Arc de Triomf, ett stenkast hemifrån och ytterligare ett från skolan, ungefär.

Fågelmatare?

Staketet som jag har en aningen spänd relation med sen förra året...

Vårt hus! Vår lilla vita dörr skymtar bakom buskagen.

Vi hoppade in och hämtade en kasse och sen gick vi till Mercadonan för att handla till kvällen. Att passera saluhallen utanför var rena döden för mig för det var en så outhärdlig fiskstank så jag var nära att kräkas. Men vi handlade i alla fall, och vi kom ut med tacos för 6 personer och alkoholhaltiga drycker för ett halv kompani men hade inte betalat mer än kanske 30 euro för alltihopa. Ett kap!

Tacos!

Mera tacos!

Myspys

Katja, Axel, Amanda, Fanny + Amandas ben och nästipp.

 Efter att ha myst som tusan hemma gav vi oss iväg för att gå till nån hiphopklubb som Katja kände till. Redan när vi gick ut genom dörren kände jag att jag kanske egentligen borde ha avböjt, men man vill ju inte vara den som är den, så vi drog iväg. Nere i metron där vi fick gå lite i trappor vid tågbyte och så, så kände jag att näej nu sprängs mitt huvud, varför ligger jag inte i sängen och sover? När vi väl kommit fram till hiphopstället visade det sig inte vara någon större hit, och när de andra drog vidare valde vi att åka hem. Att sedan landa i sängen kändes verkligen hur bra som helst. Nu hoppas jag verkligen att jag är klar med den här förkylningen!