Día ciento cincuenta y uno, domingo - Dag 101, söndag

Efter noga övervägande och konsulterande med Evelina har jag beslutat att fortsätta dagräkningen där jag slutade när vi lämnade Barcelona i höstas. Känns som ett bra beslut, och nu kör vi på som om ingenting hänt.

Inatt åkte vi alltså i en ny-gammal familjekonstellation till Arlanda och det var en lugn resa. Nicklas sov för det mesta och mamma och pappa satt fram och snackade. Jag passade på att göra de sista filöverföringarna till min dator och sen var vi vips framme vid McDonalds där pappa ville ha paus. Vi satt en lååång stund innan vi fått allting, men det blev för den skull ingen tråkig stund! Det råkade nämligen bli så att vi hamnade vid fönstret precis där drive-thru-bilarna stod vid sista luckan, och rätt vad det var dök det upp en bil fullastad med tjejer som var på fnitterhumör på väg hem från krogen. De åkte flera gånger fram och tillbaka vårt fönster och skrattade och stirrade på Nicklas (eller om det var pappa, om de nu gillar äldre män) innan tjejen som körde till slut hängde ut genom rutan och satte en post-it-lapp på fönstret där det stod ett telefonnummer och "puss! frida" på. Vi skrattade så att vi fick ont i magen och en töntig sms-konversation senare var vi framme på Arlanda.

Där började nästa resa, den mot Spanien. Och vad härligt det var att träffa Evelina och Amanda igen! Det blev inte ett tårfyllt farväl av familjen utan jag försökte ta mig samman. Efter incheckning och säkerhetskontroll hann vi sitta en lagom lång stund och prata strunt och dricka svindyr Ramlösa och rumstrera om lite i handbagagen. Flygresan gick himla bra med undantag för att mina öron och käkar gjorde himla ont när vi skulle landa. Elina hade dessutom skrämt upp mig med att man kunde få trumhinnorna sprängda om man flög när man är förkyld, så det var väl sådär halvobehagligt. Men i land kom vi!

Vi tajmade in tåget fint och fick sittplats (katching!) och efter lite letande fick även tag på en taxi som tog oss hela vägen till lägenheten. Fint! Det blev en del besvikelser men inget som inte går att leva med eller lösa med tiden, så vi fokuserar på det som är bra. Lägenheten är awesome och eftersom vi kom redan vid elvatiden hann vi med att somna lite smått på varsin soffa innan vi gick och handlade. På vägen hem med matvarorna stannade vi på en uteservering och drack cola och café con leche! Inte riktigt som hemma i Sverige med andra ord, även om det faktiskt blev kyligt när solen försvann runt hörnet.



 Så småningom hoppade på metron (den var precis som när vi lämnade den) och åkte till Amanda för att hämta upp resten av vår packning. Den här gången kändes det inte alls så jobbigt att få med sig den på metron, med tanke på att vi var helt förstörda när vi skulle ta dit den.

Vi avslutade sen dagens aktiviteter med att ta oss ut på pizza-jakt. Vi gick bara gatan rakt upp och tog första bästa ställe som såg vettigt ut där man kunde få med sig pizzan hem. När vi satt och väntade pratade vi så klart ännu mera strunt, och lagom när vi började bli riktigt otåliga fick vi varsin öl av karln som jobbade på stället. Plötsligt var det inte så himla bråttom med pizzan, men då kom den naturligtvis ganska snart ;) När vi en stund senare skulle ta oss hem med pizzan blev vi pinsamt nog påminda om vilka töntar vi är, som efter en lång dag utan att äta ordentligt faktiskt kände av en liten öl. Nåja, så kan det gå! Pizzan var huuuur god som helst och var precis vad vi behövde för att orka packa upp lite och stöka runt i lägenheten. Awesome!

Inga kommentarer: