Día noventa y dos, martes - Dag 92, tisdag

Idag kan jag nog inte säga annat än att det är en himla rutten dag. Jag fick i alla fall sova ut ordentligt och det var dagens plus. I övrigt har den enkomt gått åt till att plugga textanalys, men jag vet inte riktigt i vilken ände jag ska börja nysta så det blir aldrig någon riktig ordning. Vi får se hur det går på tentan på fredag helt enkelt, men värre har jag väl varit med om i livet.

Än så länge är rummet städat, jag är alltså uppe i en dag i sträck. Inte dåligt jobbat. Jag har inte handlat än så det gapar tomt i skåpen, men ändå fick jag både frukost, lunch och middag idag. Det är konstigt vad man kan tycka "jag har inget att äta" eller "jag har inget att ta på mig" fast man egentligen har gott och väl så att det räcker.

Hemlängtan pockar i alla fall på mer för varje dag nu tror jag. Vi vet att det snart är dags att åka hem och det enda som händer fram tills dess (nåja..) är plugg till tre stora tentor som vi alla ställer oss mycket tveksamma inför. Då tycker hjärnan att vi lika gärna kan åka hem direkt, det ska ju ändå snart ske. Men det är bara tre veckor kvar! Fantastiskt vad tiden har gått fort.

Imorgon är det tre härliga lektioner så vi får se hur trött jag är sen till kvällen. Men pluggas måste det nog hur trött jag än är. Jag SKA klara tentan, så att jag slipper omtenta och kan lägga fokus på historiatentan och grammatiktentan var för sig. Jag intalar mig själv som ett mantra att bara jag klarar godkänt, om så bara med en halv poäng, så är jag nöjd. Godkänt med en halv poängs marginal duger fint. Godkänt med en halv poängs marginal duger fint. Godkänt med en halv poängs marginal duger fint. Godkänt med en halv poängs marginal duger fint.

Nu: Lite mer plugg så att man kanske får sluta för dagen snart!

Här står de trasiga och rosatonade sangria-skorna och skäms. Visst borde jag slänga dem nu?