Sandra + Barcelona = sant: Día sesenta y uno, sábado

Imorse var det lite vemodigt att gå upp, för att inte tala om segt. Men det var inte läge att snooza utan bara glatt hoppa upp och starta dagen. Efter nogranna kontroller att allt var med i packningen var det till slut dags att slå följe mot flygplatsen. Jag och Evelina följde med våra resenärer (mamma, Nicklas och Anne) till Sants Estació och vinkade av dem när de gick genom spärrarna mot tågen till flygplatsen.

Naturligtvis var det hemskt vemodigt men det känns ändå bra. Mammas och Nicklas besök är något jag längtat efter sen jag själv satt på flygbussen någon enstaka mil utanför Köping i slutet av augusti, och i och med att de nu varit här så har även halva min tid i Barcelona för den här terminen passerat. Det är dels grymt skönt att veta att man "snart" får åka hem, samtidigt som det känns som att det går för fort. Men då är det också härligt att kunna påminna sig att vi kommer tillbaka och stannar lika länge till i vår. Härligt! Snart är det jul! Dels får jag alltså se fina Sverige (föhoppningsvis i vinterskrud), dels får jag fira jul, och dels får jag träffa alla de andra fantastiska människorna i mitt liv som jag inte får träffa nu. Mormor & Anders, Fredrik & Jessica, Louise, Elina, Matilda, Hannah & Ville, Bibbi, Sonja och alla andra jag tycker så mycket om och saknar.

Hur som helst. När jag och Evelina kom hem beslutade vi oss för att försöka sova lite till, och dra på trissor: det gick alldeles utmärkt! Jag somnade till Sunes sommar och vaknade kvart i tolv. Strax efter vinglade Evelina in och vi kom fram till att det verkligen var dags att starta upp dagen (på nytt).

So be it. Vi röjde ur våra rum efter en veckas trängsel med besök och packning och brist på städlust, och det behövdes verkligen. Jag fick jobba på en bra stund för att få ren luftmadrassen, och sen ännu en bra stund för att få ner den i kartongen. Efter en tyst men svettig kamp kunde jag inte hålla inne svordomarna riktigt utan knölade ner madrassen bäst det gick och nu ligger den och skäms (hoppas jag) på garderoben. Efter städning och dusch blev det så ÄNTLIGEN dags för lite Dr. Quinn, inte en sekund för tidigt. Vi hade lite nagelvård och färgen för dagen blev för min del höstigt rostbrunsaktig.

Vi tog oss till och med tid att gå och handla lite och tvinga (eller, tvinga är nog fel ord) i oss merienda i form av baguetta, brieost och kiwi. Mums! Jag hann ganska tidigt med att förstöra mitt nagellack, så nu ser det ut som att det suttit på under en veckas grovarbete allra minst. Men men, nya tag imorgon!

Jag trivs fint i nya rummet i alla fall, även om det är lite ovant. Häromdagen råkade jag kila in i Tinas rum av bara farten när jag skulle hämta något, men det går väl över antar jag. Jag tänkte avsluta dagen med några bilder på rummet som jag hann ta lagom innan det invaderades av min älskade familj: