Día cincuenta y uno, miércoles - Dag 51, onsdag

Håhå idag var det två lektioner och det var jättetråkigt, blä. Sen letade vi efter luftmadrasser och det var väl själva fasiken att det ska vara så svårt. Trötta och utan jaktlycka hasade vi oss hemåt med varsin macka i näven, men istället för att ramla in hemma och börja kolla Facebook så hoppade vi in på Starbucks, köpte varsin Chailatte (utom Evelina som inte är lika "special" och köpte en alldeles vanlig latte) och pluggade fonetik istället.

Jag tror att oron börjar släppa lite i alla fall, även om det fortfarande känns som att det är väldigt mycket som inte är solklart. Vi satt där ett par timmar innan vi gick hem, kollade Facebook(!!!) och storstädade lägenheten eftersom första besöket trillar in imorgon. Nu har vi precis avslutat ett avsnitt Heroes och lite Bamse och det börjar bli sovdags så man orkar plugga fonetik hela dagen imorgon!

MEN först ska jag blogga om samma sak som Evelina, nämligen Bonde söker fru (som vi också hann se ikväll). AMENHERREGUUU vad pinsamt det är hela tiden. Idag satt vi med mentala skämskuddar framför ansiktena hela tiden (jag har nog aldrig saknat en skämskudde så mycket). Vad var mest pinsamt egentligen? Och nu är det risk för att jag och Evelina nämner samma saker, men då må det vara på det sättet:

Var det värst att den kvinnliga bonden var klädd i en köksgardin? Eller var det värst med han som hade strumpor i sandalerna eller han som hela tiden berättade att han var nummer ett och att alla andra var chanslösa? Eller den där heeeeeemska tjejen som bara skrattar HELA tiden åt allt och ingenting och bara är så pinsam att man inte vet var man ska ta vägen? Eller var det värst att typ INGEN kunde kramas med den kvinnliga bonden? De liksom bara närmade sig varandra och såg obekväma ut, hua. Eller var det kanske inte så att det helt enkelt var allra värst i hela programmet när den kvinnliga bonden och hennes män skulle dansa, och man liksom inte trodde att det var på riktigt. Förlåt, men hennes gäng (stora delar av det) ser faktiskt ut som att de rymt från en helt ny dimension av Köping. Hemskt pinsamt! Som tur är finns det ju faktiskt två jätterara bönder att titta på också, så det är liksom värt att fortsätta titta säsongen ut (även om det är vissa saker som är väääldigt smärtsamma att se).

Och så till en annan liten sak. Vi har kollat på ett litet Bamse-klipp ett par gånger senaste tiden och ibland får vi liksom låten lite halvt på hjärnan. Idag hade Amanda lite bråttom över ett övergångsställe och Evelina ropade lite efter henne att hon skulle vänta. Då kunde inte jag låta bli att säga "Vänta på oss andra, vi har inga långa ben" och så fyllde Evelina i "och Eve hon är tlöööött" och så Amanda med nästa tonart "tlööött". Haha, jättekul sa vi och så gick vi vidare, men jag kunde inte släppa det utan mumlade lite på sången. Sen vid ett övergångsställe till när vi stod och väntade började vi prata om det igen, och så pratsjöng jag lite ur visan "å dåå sa bamsee" med världens pipröst, och fick tydligen en riktig mördarblick av en man bredvid. MWAHAHA, det måste ju ha låtit sinnessjukt, men det bjuder jag på. Hoppas att jag aldrig glömmer det!

Nåväl, här är klippet och visan:



De mest upprepade snuttarna hos oss är: "snubbla på en kaaaat", "nu springer du för fort för fort, vänta på oss andra! vi halinga långa ben å skalman han e tlöööt. tlöööt" och sist men inte minst "ajsing bajsing lilla katt du fål ont i maagen". Jag säger ju det, man måste bara älska oss.