Día uno, lunes - Dag 1, måndag

Nervöst!

Mamma och jag åkte lite för tidigt hemifrån, men hellre för tidigt än för sent. Vi hämtade upp Evelina och hennes packning och for till busshållplatsen som låg mycket skumt till. Vi väntade och väntade och väntade på flygbussen som inte kom förrän EN MINUT FÖR SENT. Stressen var total. Avskedet blev lite abrupt och jag grät inte, fastän jag föreställt mig alla möjliga farväl, alla med floder av tårar och massor av ångest.
Den första milen satt jag panikslagen och undrade vad sjutton jag höll på med. Tankar som "herregud jag ångrar mig!" och "vad är det jag gör?!" rusade genom mitt huvud och jag blev inte riktigt klok. Sen somnade jag. Jag hade trots allt inte sovit alls under natten och hela söndagen var sjukligt stressig fast det inte behövdes. Och så vaknade jag inte förrän det bara var nån halvtimme kvar och vips hade vi alla checkat in och vips så hade vi landat och VIPS så hade vi fått fatt i en svarttaxi som körde alla fem tjejer med två resväskor + handbagage + handväskor var till Barcelona-Home.

Vi packade lätt, som ni ser

Där fick vi vänta två timmar ute på gatan på att få komma in och skriva kontrakt, betala första hyrorna och få nycklar. Och så var det taxi till lägenheten - äntligen! Väl där var det enda jag ville göra att sova några timmar , men istället var det fullt ös och vi promenerade iväg till skolan. Vi gick fel och sen gick vi runt och kikade en massa, så det blev en rejäl promenad. Och jag dog fotdöden. Men det var ändå härligt att få se sig omkring. Vi kollade in var skolan låg, och vi kollade in Las Ramblas (som jag tycker är överskattat, men ändå kul att se naturligtvis).

Två timmars väntan gick relativt fort trots allt..

Innan vi kom hem igen var jag så gott som död och ville kapa av mig fötterna. Kvällen blev lite tung och depig och jag saknade mamma och Nicklas massor, men det kändes lite bättre när vi bestämt sovplatser och jag fått packa upp lite. Till att börja med huserar jag i vardagsrummet en månad. Vi får se hur det går, men det kommer nog att funka fint!

Vi avslutade den långa dagen med att leta upp en uteservering precis vid Sagrada familia, där vi åt god mat och drack sangria. Gott, välbehövligt och inte en sekund för tidigt. I alla fall inte maten!

Äntligen framme!

Det blev ett långt första inlägg, men det var en lång och händelserik dag också! Puss så länge.