Förkylningen känns bättre och skolan gick helt okej. Jag har hyffsad koll och jag höll bara på att somna ett par få gånger innan jag köpte kaffe på rasten.
Idag tog jag också min första promenad hem helt själv. Jag kom hem, det tog inte längre tid än det skulle, men jag gick inte samma väg som vi brukar. Men det går att gå nästan hur som helst mellan oss och skolan. Det där med "alla vägar leder till Rom" är bara en omskrivning av "alla vägar leder till Sagrada Familia".
När Evelina tog med sig Maja för att följa henne till flyget knallade jag och Amanda ut för att köpa toalettpapper (två förkylda snorisar + två friska toalettbesökare klarar sig inte länge på två decimeter toapapper misstänkte vi).
Att vi knallade var kanske en överdrift förresten, vi mera hasade fram. Visserligen är det väl kanske en 50 meter till butiken, men vi kände att vi inte ville tillbaka på en gång till den tråkiga lägenheten, så vi tog en omväg till butiken, och gick till andra sidan kyrkan och hasade in på Starbucks. Med varsin frappuchino i magen och en väldigt stark ovilja att resa oss från de fantastiskt sköna fåtöljerna, tog vi oss till slut till OpenCor och köpte toapapper och sen stupade vi hemma igen.
Lite läxa hann jag och Evelina med också, men stackars Amanda blev bara sämre och sämre så hon somnade tidigt. Det hela avslutades med TVÅ avsnitt av Dr Quinn, sen somnade jag tvärt utan att ens starta upp Criminal minds. Bravo!
2 kommentarer:
Men drick Caramel Macchiato för tusan! Frappucino....herregud. "Men den är kall" säger ni då.
Då säger jag: Caramel Macchiato är guds gåva till kaffedrickarna.
Eller, ja...guds gåva kanske det inte är. Men den är väldigt god.
Hördudu Mr, frappuchino funkar fint det med! Men vi ska nog prova oss igenom sortimenten, sakta men säkert (:
Skicka en kommentar