Día treinta y ocho, jueves - Dag 38, torsdag

Usch en sån ångestfylld dag.

Förkylningen är tack och lov så gott som bortblåst och det enda spåret är att jag är lite lite täppt. Men imorgon har jag mitt muntliga framträdande inför halva klassen och ska prata om en spansk arkitekt. Jag vet precis vad jag ska säga, men minns inte alla formuleringarna exakt och är så löjligt nervös att jag vet inte var jag ska ta vägen. Så himla onödigt!

Evelina fick med mig ut ur huset på en promenad idag i alla fall. Vi skulle leta rätt på en butik som säljer hennes favoritjeans och vi knallade iväg en tjugo minuter hemifrån bara för att upptäcka att butiken hade siesta-stängt. Så det var bara att vända hem igen och jag fick mig som bonus en liten nära-döden-upplevelse med en buss. Stackars Evelina skrek rakt ut medan jag mest skrattade, för jag visste ärligt talat inte vad jag skulle göra. Hade ju inte varit så mysigt att få ansiktet mosat av en buss som kommer farande i 60 kilometer i timmen.

Men å andra sidan kanske jag hade sluppit hålla min redovisning imorgon?

Jag och Amanda diskuterade just vad det värsta som kan hända är. Jag sa att det skulle vara om alla gapskrattade åt mig, och Amanda vände då på det hela och frågade vad det värsta TROLIGA som kan hända är, och det är väl snarare att man stakar sig lite, att man tittar lite för mycket i manus och tar för kort eller för lång tid på oss. Eller får underkänt, men SÅ dålig tror jag verkligen inte att jag är.

Och för att ta det ytterligare ett steg: vad har jag varit med om tidigare som är värre än detta? Som jag inte gärna skulle vilja byta bort min muntliga spanska redovisning med? Tja, kanske att få en djävulusisk kortisonspruta rakt in i hjärnan?

Och vad kan vi vänta oss av livet, som vi gäääärna skulle byta mot en spansk redovisning? Kanske att klämma ut tre och ett halvt kilo bebis, när den dagen kommer. Eller förlora någon närstående. Eller helt enkelt en mycket större redovisning inför många många fler människor? Något av det lär ju hända och detta är ju en bit kaka om man jämför.

Med det sagt ska jag nu repetera mitt framförande och fortsätta vara löjligt nervös till imorgon mitt på dagen när det är överstökat!

Uppdatering: Här kommer två stulna bilder på bullar och fonetik. Men fonetiken är bara halvstulen för det är Evelina som fotat mitt papper ;)


Inga kommentarer: