Jag har nog inte varit med om en sån här dag på länge. Den sammanfattas lämpligast på följande sätt:
1. Vaknade, duschade, åt frukost.
2. Pluggade verb. Nervös.
3. Åt lunch.
4. Gick till skolan och gjorde verbtenta.
5. Shoppade! Hittade ingen blommig klänning i rätt storlek men en svart + två par skor. Alla på bra humör.
6. Hem och åt tacos med roomisarna + besökande Maja.
7. Mötte en stor del av klassen i en fin park. Trivdes.
8. Blev inlåsta i parken och var tvugna att klättra ut. Alla kunde åla sig ut genom ett hål utom jag, och där slutade min kväll. Jag fick klättra en helt annan väg snabbt som attan innan någon fattade vad som hände, att det inte går att få ut en valross genom samma utgång som alla andra normala. Inga pengar till inträde dit de andra ville gå, och inte nog med pengar för att kunna betala en taxi hem själv.
9. Utestället vi skulle till ville inte släppa in alla och allt blev helt blasé. Till slut tröttnade Evelina och Maja också så taxiresan hem kom som en skänk från ovan.
Men snälla skjut mig, jag orkar inte med detta. Varför ska det alltid vara så här? Jag kan utan tvekan säga att detta är det värsta på hela min tid i Barcelona än så länge. Varför kan man inte bara få vara den man är och ändå leva ett vanligt liv med de andra och slippa all denna förnedring och skit?
Blä. Jag har aldrig saknat mamma så mycket som ikväll.
 |
| Här är i alla fall en bild från innan det blev tråkigt (: |
3 kommentarer:
Lilla Gumman! Jag saknar dig också, men jag lovar att det kommer en dag när du skrattar åt det här också. Tänk på vilken tur det är att du alltid varit en liten klätterapa!
Pussar från Mamma
naaaw! men vännen! tänk som jag gör: mer av mig = mer att älska! :) you are fabulous! grrr! jag blir het bara jag tänker på dig.... ;) hihi
besides: vi som klättrar är liiiiiite coolare!
Mamma: Tack, och ja jag vet. Jag ÄR ju en klätterapa och det gick ju faktiskt rätt så galant den där klättringen. Men kombinationen stress+förnedring+klänning+ondafötter+lite alkohol blev lite för myckt precis då. Men jag ska allt göra om det någon dag!
Sara: Du är en sån gulleplutt så jag vet inte VAD. Klart att vi är coolare, och klart att det där andra inte spelar någon roll. Men jag gillart inte alltid!
MEN, jag ska ta revansch på den där sablarns grinden en dag, det lovar jag (:
Skicka en kommentar